"God stärkande fjällluft. Idealiskt ställe för avkoppling" (citat från gammalt reklamblad)

Hosgården uppfördes någon gång på slutet av 1800-talet och har drivits som
fjällpensionat för rekreation sedan 1930-talet. Genom åren har flertalet karismatiska ägare drivit
och förvaltat fjällpensionatet och välkomnat gäster från hela Sverige.

Klicka här för att se bilder från gamla reklambroschyrer mm. 

Ur Ali Svärdbys bok "Turistanläggningar och Affärer i Underåkersdalen" (Underåker, 1996)

Hosgården

År 1902 sålde Esten Nilsson i Fångamo, sitt hemman, med dess stora skogstillgångar, till kronan för den då ansenliga summan av 150.000 kr. Nilssons familj flyttade sedan ner till Underåker och Stamgärde 1:26, som de, även det år 1902, köpt av kronojägare August Eriksson. Det berättas att det var en stor och minnesvärd dag då familjen Nilsson kom flyttande med hela sitt bohag från Fångamo till Stamgärde. Det var människor, klövjehästar och kärror, kor och getter i ett långt följe.

Esten Nilsson(1886-1921), var gift med Karin Månsson från Köja (1847-1915). De fick sju söner och en dotter. Fem av barnen dog av hjärtsjukdom i vuxen ålder.

År 1920 flyttade Olof Noaksson från Östra Vålådalen till Stamgärde med sin familj. Där bedrev de jordbruk på Esten Nilssons hemman under de närmsta 10 åren. År 1930 delades Stamgärde 1:26, och Noaksson köpte den del som låg norr om gamla landsvägen, medan Barbro Högström, Stamgärde, köpte delen som låg söder om densamma (alltså mellan den sk Karl-Johansvägen och nuvarande E14). I Barbro (Bara) Högströms köp ingick ett stort bostadshus, som den tidigare ägaren, August Eriksson, hade uppfört i slutet på 1800-talet. I det huset startade hon sedan pensionatsrörelse.

I mitten av 30-talet gjorde Barbro en omfattande om och tillbyggnad av sitt pensionat och gav det namnet Hosgården (efter höjden Hosen ovanför pensionatet). Huvudbyggnad och annex hade ca 35 sängplatser som vid skolungdomens veckor i det närmaste fördubblades. Under alla år hade Barbro sin yngre syster Anna som hjälp i rörelsen. Medhjälpare blev även Daniel Bydén, en f d gäst och senare arrendator, innan han skaffade eget (Danielsgården i Blötmon, Edsåsdalen). Under beredskapsåren 1939-45 blev Hosgården liksom många andra turistanläggningar militärförläggning. Där bodde framför allt befäl ur Fo-Staben, med bl a dess chef major Pousette.

Efter beredskapen fortsatte turiströrelsen. Barbro Högström sålde år 1949 Hosgården till en f d kapten Öfverberg, som efter något år i sin tur sålde vidare till en f d redare, A Boije, ursprungligen norrman. Han och hans fru drev sedan Hosgården, tillsammans med kiosk- och bensinförsäljning i en liten anläggning vid stora landsvägen (Riks 14, sedan E75).

Efter fru Boijes död annonserade den åldrige Boije ut hela fastigheten med pensionat och kiosk till försäljning. Köpare blev paret Bodil och Bosse Richardsson, Stamgärde. De övertog rörelsen 1968. Bosse Richardsson sålde sedan pensionat Hosgården år 1977, medan han behöll och utökade kiosk- och bensindelen.

Nya ägare blev två stockholmsföretagare, Bo Holm och Anders Carpenvall, som år 1985 sålde Hosgården till en bostadsrättsförening.

Annexet har under de olika ägarna omdisponerats från gästrum till lägenheter. Huvudbyggnaden har gemensamt kök och matsal samt sällskapsrum, liksom bastu och duschrum som finns i källaren.